Gottfried Wilhelm von Leibniz (1646–1716)är känd som en av Tysklands stora tänkare som bidrog enormt inom flertalet filosofiska, matematiska och historiska områden. Inom filosofi berikade Leibniz rörelsen med sin komplexa och mogna rationalism. Till skillnad från andra rationalister före honom exemplifierade Leibniz ett mer omfattande universum som valts ut av Gud som den bästa av alla tänkbara världar. Denna perfekta värld karaktäriserades av ett oändligt antal enkla substanser, ”monader”, som är rymdlösa och icke-temporära enheter. Varje monad är som en spegel som representerar hela universumet från sin egen synvinkel.
Några av de mer framträdande argumenten av Leibniz i sina arbeten Monadologi och Teodicé:
1) Ett kosmologiskt argument som Leibniz använder för att argumentera för Guds existens. Leibniz hävdar att allting som existerar har tillräckligt med skäl för sin existens och inget annat. För att undvika en oändlig tillbakagång av denna serie av tillfälligheter måste det finnas någon ultimat substans för all denna mångfald, och det är detta vi kallar Gud.
2) Ett argument för världens perfektion. Gud är allsmäktig och allvetande och godvillig och den fria skaparen av världen. Anta att världen skulle kunna vara bättre. Om denna värld inte är den bästa av alla tänkbara världar så var Gud inte tillräckligt mäktig för att skapa en bättre värld, eller Gud saknade kunskap, eller Gud ville inte att denna värld skulle vara den bästa. Varje enskilt påstående motsäger vad Gud är.
3) Ondskans problem. Leibnizs kritiker påpekar att en mängd smärta inte försvarar tron att Gud har skapat den bästa av alla tänkbara världar. Leibniz menar att lidande är bra därför att det är en del av Guds oändliga godhet. Ondska är bara produkten av vår begränsade intelligens som misslyckas med att förstå de sanna egenskaperna hos Guds kreativa skapelser. Vi kallar saker onda när de ses enskilt, men de skulle kunna vara goda i relation till andra händelser och processer. Dessutom insisterar Leibniz att världslig mänsklig lycka inte kan anses vara den standard mot vilken världens godhet ska bedömas.
