Baruch (Bento, Benedictus) Spinoza (1632-1677) var en nederländsk filosof av judiskt-portugisiskt ursprung. Spinoza känns igen som en av de stora rationalisterna inom 1600-talsfilosofi, främst på grund av sin etik i vilken han motsade Descartes själslig-kroppsliga dualism.
För Spinoza är individuella ting helt enkelt grupper av egenskaper inom regioner av utrymme. Precis som rodnad bara är en mötespunkt för egenskaper i en del av ansiktet, är personen en mötespunkt för egenskaper i ”en region” av substans. Alltså är vi temporära, eftersom vi endast är typvärden av en enda substans.
Enligt Descartes används termen ”substans” både avseende Gud och skapat substans. Spinoza däremot förnekar att gudomliga och skapade substanser är olika substanser. Till exempel är begränsade sinnen i sig själva inte substanser, men snarare sätt att tänka på substans.
Spinoza instämmer med Descartes gällande att Gud är orsaken till alla ting. Trots det saknar Spinozas Gud vilja och personlighet. Spinoza ser Gud inte som orsaken till en mental handling som skapar universum ”utifrån” genom vilja, utan snarare som en orsak från vilken universum utvecklas utifrån sin egen nödvändighet. För honom är logiskt nödvändig slutsats samma sak som konsekvenssammanhang.
Därför följer alla ting från Guds eviga och oändliga natur genom logisk och orsaksbunden nödvändighet.
