Søren Kierkegaard (1813 – 1855) var en dansk filosof, teolog, litterarutkritiker och poet, vars verk har haft ett väsentligt inflytande över 1900-talets filosofi, teologi, litteratur och psykolog. Kierkegaard är också känd som den första existentialistiska filosofen som föreslog att varje individ (inte religion eller samhälle) själv är ansvarig för att ge livet en mening.
Om tro:
Kierkegaard betonade att det faktum att man har en tro, också innebär att man har tvekan. Med andra ord, för att verkligen ha en tro på Gud måste man inse att ens tro på Gud är tveksam. En person som utan tvekan tror på Gud är inte genuint religiös, utan snarare godtrogen, eftersom tro inte skulle ha någon verklig substans utan det personliga engagemanget att rättfärdiga sin tro. På det sättet betonar Kierkegaard vikten av jaget grundat i självbegrundande.
Om angst:
Kierkegaard var den första att använda termen angst för att beskriva den intensiva känslan av tveksamhet och ofokuserad rädsla. Ordet betyder ”ångest” på danska, och konceptet återuppträdde senare i de existentiella verken av Heidegger, Nietzsche och Sartre. Ångest har en särskild begreppsmässig betydelse i fria beslut med två val. Å ena sidan är ångest en förutsättning för synd. Kierkegaard ger ett exempel där synd kommer från val nämligen då Adam skulle besluta huruvida han skulle äta en förbjuden frukt eller inte. Han var fri att välja, men åt frukten och begick en synd. Å andra sidan informerar ångest oss om våra val och vårt personliga ansvar. Så en upplevelse av ångest ger oss ett reflektivt medvetande av våran identitet och potential.
