Martin Heidegger (1889–1976) var en tysk filosof vars mest kända bok Varat och Tiden hade stort inflytande över utvecklingen av den samtida europeiska filosofin.
Om meningen med livet:
Enligt Heidegger har frågan om medafysik och varande gått förlorad eftersom vi inte kan veta något om metafysiska väsen. Därför föreslår Heidegger en utveckling av en metafysisk fråga som inte skulle placera något som ett varande. Vetenskapen berör väsen, men inte ingenting. Undvikandes närvaro av väsen konstruerar Heidegger följande fråga; ”Vad sägs om detta ingenting?”.
Sunt förnuft definierar ingenting genom att förneka väsens helhet. Trots detta är, för Heidegger, ingenting något som finns inom väsens helhet. För att ha tillgång till ingenting måste vi hitta dem ”i mitten av hela varelser”. Uppenbarelsen av hela varelser döljs i känslor som uttråkning och kärlek. Till exempel, genuin uttråkning är när allting är tråkigt. Likaså är kärlek när du är kär i en person, och hela världen skiner upp. Så både uttråkning och kärlek uppenbarar sakers helhet och placerar oss före ingenting. En dag kan framtiden komma att bli osäker, och rädslan för allting kommer över oss. Därför vänder sig alla saker vi är likgiltiga mot, emot oss. På detta sätt kommer ångest före öppenhet. Den avslöjar helheten av sakers frånvaro. Den avslöjar ingenting. Väsen slukas som helheter på grund av den avvärjande gesten av ingentinget gentemot väsen. Men ingentinget är inte skiljbart från väsen, utan snarare dolt allt igenom väsen. Ingentingen förnekar inte bara sig själv, utan annihilerar sig själv. Ingentinget visar att där finns något, men inte ingenting. Med andra ord är essensen hos annihilation att ”det för första gången skänker varelser Tillvaro”. I motsats till logik är ingentinget grunden till förnekelse eftersom det kommer ur annihilationen av ingenting. Förnekelseprocessen är inte långt borta. Den finns i livet. Vi är alltid involverade i denna negativitet. Till exempel, om någon visar mig en penna är närvaron mellan mig och pennan. Från andra sidan pennan finns ingenting för mig, men något för den som har den.
Annihilationen av ingenting visar sig också i orealiserade möjligheter när aktualiseringen av en möjlighet blockerar en annan.
För att omformulera det, vissa möjligheter visar sig bara för att vi döljer andra.
Ingentingets aktivitet dras tillbaka från oss. Vi ligger alltid före oss själva. Eftersom vi är ändliga är meningsfullheten i vår existens definierad av aktiv annihilering. Genom att göra några livsval övergår vi mot döden då alla möjligheter tar slut. Denna övergång innebär att vi hålls ute i ingentinget som skapar en föraning om möjligheter för att sedan falla tillbaka bland tingen mot tingen.
För att göra våra val meningsfulla spelar döden därför en oumbärlig roll i väsens timlighet. Om vi vore odödliga skulle våra liv vara helt meningslösa. Utan dödlighet skulle våra val sakna betydelse sedan alla möjligheter är öppna för oss. Ingenting är viktigt eftersom allt synligt och inget är dolt. Frihet och individualitet hos odödliga varelser är inte uppenbara eftersom det inte finns några möjliga handlingar.
Om annihileringen av ingentinget inte sker finns det inget förhållande till utvecklandet av väsen. Det finns inget väsen som sådant och därför finns det inget frihet genom varandet. Därför är beskrivningen av mänskligt liv normativ. Att vara sig själv betyder lev ditt liv och gör val. Eftersom din dödlighet är närvarande hos dig måste du vara ansvarsfull för att ta beslut åt dig själv.
